Sverige är bäst i världen på innebandy – tack vare fotbollen!
Månadsskiftet augusti/september är den bästa fotbollstiden på året. Spänningen är oftast kvar i tabellen, planerna är riktigt fina och vädret är oftast perfekt – soligt och lite härligt kylslaget fram på kvällen. Men snart är det roliga över för i år. Många serier, både för ungdomars och seniorers, slutar före septembers (!) slut.
Ständigt hörs diskussioner kring varför svensk (herr) fotboll halkar efter, på såväl klubb- som landslagsnivå. Det största problemet är så simpelt och enkelt att åtgärda, och det kostar nästan ingenting - jämfört med alla andra åtgärder och förslag som läggs fram.
Vi spelar för få tävlingsmatcher!
Detta på grund av att säsongen börjar för sent och slutar för tidigt. Ett återkommande försvar till varför vi har så korta säsonger i Sverige är att det måste finnas tid för kvalspel (och slutspel), att det blir kallt och svårspelat på de svenska fotbollsplanerna i oktober och november, samt att man inte kan starta serien förrän sent i april, för att planerna inte hunnit bli gröna än. Dessa argument borde vara mumifierade vid det här laget. Kvalar inte lag upp och ned från Allsvenskan? Dessa serier håller ju på mer än en månad längre än samtliga andra serier. Vad är logiken i det? Det är väl snarare mer vanligt att lag i lägre serier och ungdomslag spelar på konstgräs, än att lag i högsta serierna gör det?
En direkt konsekvens av att säsongen är för kort blir att vi får en oändligt lång försäsong - från slutet av september till slutet av april. Som om det inte vore nog att inte få spela en tävlingsmatch på mer än ett halvår så verkar många lag och tränare dessutom glömma bort att det faktiskt är fotboll vi sysslar med.
Det läggs istället fokus på att under försäsong hitta på så många alternativa aktiviteter som möjligt. Sumobrottning, aerobics, doppboll, spinning, simning, långdistanslöpning, kroppsbyggning...
Listan kan bli lång över aktiviteter jag under min karriär har blivit påtvingad under den nästan sju månader långa försäsongen.
Så vad gör man då om man varken får spela fotboll eller tävla? Jo, man byter till en annan lagsport under vinterhalvåret – från fotboll till innebandy. Så grattis innebandyn, fotbollen har skänkt er en perfekt strategisk värvningsplan. Och tyvärr fotbollen, hur ska vi utvecklas och bli lika bra som de ”ute i Europa” om vi spelar färre än hälften så många tävlingsmatcher?
Vi blir bara hälften så bra helt enkelt.
/Spelaren
Senaste inläggen
Bloggarkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner